De flesta håller med om rimligheten i de utgångspunkter som presenterats av oss i våra texter. Problemet uppstår när de i praktiken vill pröva analyser och resonemang som är kongruenta med dem. Denna svårighet är varken en moralisk, en etisk eller en personlighetsfråga. Den är en kunskapsfråga. Att man inte hittills kunnat förvärva denna kompetens är en brist i vår kultur.
För att lyckas krävs att man gemensamt – i den grupp där man arbetar – har övat upp något som kan kallas ”narrativ föreställningsförmåga”. Det vill säga förmågan att utan förvrängningar sätta sig in i andras ställe, att vara intelligenta läsare av andras historia och att förstå de känslor, önskningar och begär andra kan uppleva. I nedanstående artikel beskrivs grunderna för aktiviteter med vilka en sådan utveckling kan uppnås.