”Personalutveckling” omfattar upparbetandet av den gemensamma kompetens som krävs för att dels säkerställa kvalitet och effektivitet i en pågående produktion men dels också att skapa en sådan flexibilitet och ett sådant produktionskunnande att nya rön och nya produkter snabbt kan introduceras och sättas i drift.
Förmågan att snabbt få nya produkter i produktion utan kvalitetsbrister var en av de stora konkurrensfaktorer som Demings kvalitetssystem hade i förhållande till västvärldens mer rutin- och regelstyrda produktionsupplägg. Bakgrunden till, och hela vitsen med, de då nya kvalitetssystemen var beroendet av ett högt engagemang hos operatörerna. Detta engagemang krävdes både i den praktiska problemlösningsfasen ”på golvet” och i det löpande arbetet med alla dess konkreta problem och friktioner. I Sverige försvårades uppkomsten av detta engagemang genom den traditionella motsättningen mellan ägare, ledning, fack och arbetare.
Arbetet med dessa frågor så som de demonstrerats av Demings försök har sedan dess gått vidare och gett allt djupare insikter om ”mekanismerna” bakom kompetensutveckling och kompetensöverföring. Man kan säga att man genom denna fördjupade kunskap har fått förkasta idén att kunskap och erfarenhet kan överföras från en hjärna till en annan på det sätt vi sedan länge föreställt oss.
Det är snarare så att försök att tillämpa konventionella strategier – så som vi är vana vid i Sverige – verkar försena och försvåra den kompetensutveckling och den kompetensöverföring man önskar sig. Men det är emellertid inte lätt att lära gamla hundar sitta. Därför förändras formerna för dessa aktiviteter mycket långsamt. Det är dags för ett nytänkande.
Läs mer i denna pdf
https://menvart.se/Filerpdf/Inkongruens/Personalutveckling.pdf