Idéhistoriker har sedan länge diskuterat humanioras kris vid universitet och högskolor. Nyligen publicerades en artikel av Anders Burman i SvD som hade titeln ”Mobilisering för den onyttiga utbildningen” . Burman konstaterar att det inte bara är humaniora som befinner sig i en krissituation. Det gäller hela universitetsmodellen så som den utformades på 1800-talet. Burman refererar till ett temanummer av Psykoanalytisk Tidsskrift som behandlar denna fråga och i vilken Sven-Erik Liedman förde fram liknande synpunkter.
En tidigare generalsekreterare i samarbetsorganisationen för universiteten i det brittiska samväldet – Michael Gibbons – har i två böcker och ett antal artiklar behandlat frågan om forskningens samhällskontrakt – alltså frågan om varför forskningsinstitutioner över huvud taget finns och hur samarbetet mellan forskning och det övriga samhället bör utformas. Han konstaterar att de gamla gränserna mellan vilken kunskapsproduktion som skall höra till den traditionella forskningen och vilken kunskapsproduktion som i övrigt bör pågå i samhället håller på att luckras upp.
En närmare redogörelse för grunderna till denna kris finns i nedanstående pdf: