Vi har lång erfarenhet av att språket inte räcker till när det gäller att förmedla goda exempel på mänsklig samverkan. Berättelserna kan inte omsättas i praktik. Detta är ett problem som drabbar många erfarna forskare och samhällsvetare på området. Det som sägs ger inte tillräcklig vägledning för att forma praktiken. För att förstå skeendet måste läsaren ges en position inuti det inte utanför det.
Hur detta skulle kunna gå till är en fråga som nästan omedelbart inställer sig efter att man förstått problemen med maskinmetaforen. Det är maskinmetaforen som format det “platta” språk vi numera har. Detta språk kan inte formulera viktiga kunskaper om interaktiva skeenden till flera trots att sådana kunskaper och erfarenheter är kända och tillämpade av insiktsfulla andra. Problemet blir då hur en sådan förmedlingsbar kunskap skulle kunna vinnas. dokumenteras och på vilket sätt den därefter skulle kunna förmedlas. Denna artikel försöker ge en bakgrund till denna problematik.