I en tidigare artikel redovisas en dimension i arbetsterapeutisk behandling som var obeaktad. Denna dimension hade att göra med behovet av samordning av olika åtgärder gentemot patienten. Att åstadkomma denna samordning uppfattades av arbetsterapeuten som en del av dennes arbete. Samma sak gäller inom många flera yrkesområden.
Många professionella aktörer måste i dag, i de situationer de är satta att hantera, förstå de sociala mönster som formas, medverka till att med hjälp av de som blir berörda av dem utforska dem och samtidigt förmedla information om möjligheter att förändra dem. Först då kan de olika aktörerna välja att agera så att det sammantagna resultatet blir gott.
Detta är en helt ny professionell uppgift som inte finns redovisad i vanliga befattningsbeskrivningar och heller inte tillräcklig utforskad och beskriven för att underlätta för den professionelle aktören och de som denne måste samspela med.