Interaktiva tjänster bygger på idén att klienten skall “förändra” sig själv och sin situation genom samarbetet med tjänstegivaren. Ett vanligt sätt att beskriva kvaliteten och värdet av en sådan insats är att referera till att man använt en specifik modell/metod/koncept och visa på de resultat som då ernåtts.
Detta är emellertid en ovederhäftig argumentation. Man kan inte påstå att effekten är ett resultat av en standardiserad modell eller metod eftersom framgången av en interaktiv tjänst är en följd av att tjänstegivaren skickligt anpassat sina insatser till vad klienten gör. Då insatsen varierar är det inte möjligt att fullfölja tanken på en strikt evidensbasering. Denna svårighet gör att försök att följa “mainstream” när man vill utvärdera och kvalitetssäkra sådana tjänster blir meningslösa. Problematiken illustreras av denna artikel.
Sjukgymnasten Christina Schön Olsson (CSO) arbetar med ryggpatienter. Vad som gör hennes arbete intressant i ovanstående perspektiv är att hon förklarar patientens besvär på ett annat sätt än vad som är brukligt. CSO arbetar efter en princip som hon kallar “Sensory Motor Learning” (SMS) medan huvuddelen av andra behandlare arbetar efter en princip som kallas “Exercise Therapy” (ET).
CSO använder sig således av en annan så kallad “väsensförklaring” för att förstå sina patienter. På grund av detta formar hon sina interventioner efter ett annat paradigm än andra sjukgymnaster. Artikeln visar hur man, när det gäller att belysa valet mellan den ena och den andra principen (SMS eller ET), snarare bör jämföra det ena paradigmet med det andra istället för att jämföra den ena metoden med den andra.