Det är en ganska naturlig uppfattning att forskning och vetenskap skall bidra till att man i industrin får ökad kompetens och därigenom förbättrar sin konkurrensförmåga. På det tekniska området verkar detta inte vara särskilt problematiskt. Själva kompetensfrågan är emellertid allvarligare.
Den moderna produktionen är sådan att allt fler i verksamhetens praktik allt snabbare måste lära sig att hantera den nya teknik och de nya forskningsrön som kommer fram och förändra arbetet efter dessa. Detta är en arbetsorganisatorisk fråga som IndustriKommitténs Processindustriella grupp (IK/PIG) engagerat sig i under 2007 och där man inte tycker att man fått det stöd som behövs av forskningen.
I denna artikel presenteras först några utgångspunkter för det nya kompetensbegreppet som utkristalliserades under samtalen. Därefter följer en analys av några av de sakfrågor som måste uppmärksammas i det fortsatta arbetet.