Utvärderingar kan ha olika syften. Ett syfte kan vara att fastställa att utföraren har gjort vad denne åtagit sig och använt de resurser som tilldelats enligt de överenskommelser som gjorts. Ett annat syfte kan vara att låta en expert – eller kunder – se på arbetet och bedöma om det är bra eller dåligt gjort. Ett tredje syfte, som egentligen borde vara det allra mest naturliga, vore att utforska vad erfarenheten från det som gjorts säger om nästa steg i processen. I konventionell forskning använder man sig av empiriskt material som syftar till att formulera ”samband” och generella ”lagar”.
Vi söker i vår forskning det vi kallar väsensförklaringar – det vill säga en djupare förståelse av de skeenden som pågår än som kan beskrivas av olika samband. I de allra flesta fall är de gissningar som uppstår när man begränsar sig till sambandsförklaringar mycket osäkra och kan vara direkt missvisande. När det gäller att få grepp på väsensförklaringar, särskilt när det gäller skeenden där människor är inblandade, har vi funnit att det är mer givande att använda fokusgrupper som utvärderingsmetod.
Principen beskrivs i nedanstående pdf